Skit
Ja nu sitter ja här igen... Hemma från jobbet ett par dagar. Inte kommit ur pyjamasen än idag. Var samma igår. Legat på soffan heeela dagen. Tiitat på en film annars har de bara varit musik åh stirrat ut genom fönstret typ..
Orkar inte..
Fick ta en oxascand förut, blev lite bättre men mår fortfarande piss rent ut sagt..
Förra vecka tog vi påsklov. Vilket betyder att vi var hemma hela veckan. Sen va ja på psyk i säffle på första besöket så där fick ja ju rabbla upp allt igen.. Hatar de...
Sen va de en riktigt tuff helg med barnen som bråkade åh höll på. Slutade med att ja satt åh grina framför barnen... Söndagen låg ja i sängen/soffan i princip hela dagen.. Orkade verkligen ingenting.. Hade tänkt att ja skulle försöka jobba denna veckan.. Jobbade måndag kväll men sen gick de inte..
De knäckte mig helt enkelt. I dom situationerna hatar jag att vara ensamstående. Skulle behövt ha ngn som kunde ta barnen så ja fick vila eller iaf komma ifrån lite,.. Men tyvärr.. Bara att försöka bita ihop.. Tills de inte går längre..
Jag önskar så att jag hade ngn att prata med som förstår hur de är. Jag har ingen.. Ingen som ja lixom bara vill ösa ur mig allt. Just nu vet ja inte ens va ja skulle säga heller för vet inte ens va de är me mig..
Ja är bara så fruktansvärt trött. Trött, orkeslös, rastlös, u name it.
Känner mig som vanligt värdelös, som en börda...
Dåligt samvete för barnen. Orkar aldrig göra något. Har aldrig pengar så vi kan göra ngt...
Kommer de någonsin bli bättre??
Känns som att ja bara pinar mig igenom varje dag bara för att lixom..
Ingen glädje, ingenting...
Hade de inte varit för barnen hade ja bara, ah ja vet inte ens va ja skulle göra.. Nånting...